Orwell och Integriteten del TVÅ

Posted on 23 november, 2010

0


Orwell och Integriteten, en liten serie om hur man värnar sig mot övervakning och registrering i vardagen, läs del ETT här.

Att sätta samhällssystem ur balans
I dagens digitaliserade samhälle så krävs det inte så mycket för att sätta vissa system ur balans. Om fler började använda sig av lite vanlig vardagsanarki så skulle det kunna leda till ännu större obalans, som i sin tur kunde leda till djupa spår i samhällsmaskineriet.
Vi minns ”the Boston Tea Party”, som visar oss att vi aldrig vet var det börjar, vilka ”små” handlingar som får oanade konsekvenser. Vad är då vardagsanarki? T ex att konsekvent använda sig av kontanter i sitt dagliga liv, skulle jag vilja kalla vardagsanarki… något som går helt emot samhället vi är på väg emot. Det handlar alltså inte om civil olydnad utan bara att välja att utmana systemet inom systemet, med små motståndshandlingar…

ATT KÖPA NY DATOR, en historia ur verkligheten
Min gamla dator var på väg att lägga av, så jag bestämde mig för att köpa en ny innan det hände. Jag tog mig till Kungsgatan i Stockholm för att där bland alla elektronik-kedjor hitta mig en ny dator. Att köpa den på internet är ju uteslutet om du vill vara anonym.
Jag hittar en butik som har det jag söker till ett rimligt pris. När jag har funnit detta, så går jag till bankomaten och tar ut de kontanter som fattas. Kontanter är ju som sagt ett bra vapen mot registrering.
Väl tillbaka så går jag direkt till en säljare för  att påbörja mitt köp. Han går till lagret och hämtar den dator som jag har bestämt mig för. Vid disken så frågar han om jag vill ha en tilläggsförsäkring. I normala fall så svarar jag per automatik NEJ, men jag måste ha varit ur balans denna dag, eftersom jag velar och säger Jag vet inte.
Försäljaren sätter genast igång med sitt inlärda propaganda-tal om hur bra försäkringen är för mig. Men både han (tror jag) och jag vet att den inte är speciellt bra för mig utan den är bra för dom. Försäkringsbolaget, återförsäljaren och honom om han får provision. Han påpekar flera gånger att detta fantastiska erbjudande bara gäller idag. Efter flera ögonblick av osäkerhet och folderläsande så tackar jag tillslut NEJ. För det är ju inte bara dåligt för mig ur ekonomisk synpunkt utan även ur integritets-synpunkt.
Hans kroppsspråk säger att jag är konstig.

Att köpa anonymt verkar vara ovanligare än man tror. För när han frågar om mitt namn, och jag ställer motfrågan om jag verkligen måste uppge mitt namn för att köpa en dator. Han blir lite misstänksam, kroppsspråket förändras.
Han säger att jag inte måste det, men att det är bra för mig som köpare ifall att jag skulle tappa bort mitt kvitto. För då så kan jag bara komma hit med min legitimation och garantin gäller ändå, bra eller hur? Detta är det enda argumentet han ger mig, på varför det skulle vara bra. Så jag säger att jag inte kommer att tappa bort mitt kvitto, han behöver inte oroa sig.
Hans kroppsspråk säger att jag är konstig och märklig.

Han börjar knappa in en massa på sin monitor och förklarar för mig att han bara måste skriva in att kunden inte vill uppge sitt namn.
Allt detta, till min förtjusning, verkar vara lite omständligare än om jag bara lydigt hade uppgett mitt namn.
När han är färdig med det omständliga så säger han;
Jag lägger med försäkringsavtalet också och skriver att du får en vecka på dig att bestämma dig.

Systemet blir ännu tydligare. Skall jag fortfarande tro att denna försäkring är bra för mig? Att efter hans återkommande, du måste bestämma dig idag, till att du får en vecka på dig, tro på att de gör det för min skull? Nej som sagt, systemet är tydligt och det är de som tjänar pengar på det.
Jag följer honom till kassan, han lämnar datorn till kassörskan. Jag kan påbörja andra delen av mitt köp och använda mina kontanter som vapen.
Kassörskan säger en summa på runt 13000, så jag plockar fram mina vapen, mina 500-kronorssedlar. Hon ser genast lite besvärad och avvaktande ut. Hon börjar räkna sedlarna. Hon säger att hon måste fråga en kollega om något. Jag följer henne med blicken, kollegan och kassörskan står nu en bit bort och viskar, tittar på mig. Jag vet att mina kontanter är konstiga här i er värld, men dom är lika mycket värda. Ni kan inte göra någonting. Hon kommer tillbaka. Räknar sedlarna en gång till. Sedan börjar hon stoppa in dem i en maskin. Jag undrar varför hon var tvungen att räkna dem om hon ändå skulle stoppa in dem i en maskin. En sedel fungerar inte, säger hon med en liten darrning på rösten. Fine, säger jag och räcker henne en annan.
Hennes kroppsspråk säger att jag är konstig, märklig och jobbig.

Jag får min dator, jag får kvittot som jag inte får tappa bort. Köpet är genomfört. Men var det anonymt? Jag vet inte. Kanske är det så att deras kameror registrerar extra väl, när det sker något misstänksamt i butiken, som att någon tar ett steg åt sidan och väljer att inte vara med på att spela spelet eller leka leken… Men vad vet jag? Vissa kallar mig paranoid.
Men jag säger som Carl i filmen ”Den siste revejakta”, när han tror att han är förföljd.
”Man är inte paranoid om man vet att det är sant.”

Några bra länkar till er.
Farmor Gun i Norrtälje skriver om en Polis i Kris. Spännande och bra läsning som oftast hos farmorn.
SvD skriver om ”KU granskar ambassadövervakning”

Advertisements
Posted in: Uncategorized